En sekund
Satt idag och hade slutprov i fysik i många MÅNGA många minuter, och ännu fler sekunder. Tror att det gick bra, men nu är min hjärna verkligen helt slut! Trött som en urkramad svamp... Så det är tur att det snart är lov, även om jag inte förstår hur jag ska kunna klara mig utan alla underbara i så många veckor, dagar, minuter och sekunder!!!
Hade mycket ångest på eftermiddagen (dumma lunchen som skrämde igång alla spöken) så jag tog mig hem. Gick sedan för att hälsa på en mycket kär vän som jag inte sett på mycket länge. Det var så underbart att träffa henne!! Är det inte underligt, hur människor som har förmågan att röra och beröra hela vägen in i själen också tycks ha makten att tysta spökena? Det är sådan jag vill vara.
Fick idag höra att jag är en stark tjej. Protesterade såklart, men hon som kom med påståendet stod på sig. Påstod att jag visst är stark, och inte borde tvivla så mycket på mig själv. Jag vet inte om jag kan tro henne, men jag försöker, för det var helt underbart att en gång få höra att man är stark och klarar avv stå emot. Istället för så många andra som säger att jag borde låta mig fångas av andra. Om det är som hon säger, att jag är stark, vad finns det då som kan stoppa mig?
Värst vad positiv jag blev? Jag tror jag vet genom vem Gud talade idag... <3
Jag ska riva mina murar
Tills vi ser varann
För jag vet vem jag är när jag är hos dig
<3
F*s = c * m * T∆
Dagen har för övrigt gått ok. Ångest som vanligt, har stängt in den så den hoppar väl på mig snart, men jag lyckades iaf utnyttja tiden i skolan. Mycket värt!!! Ska åka skridskor med klassen på torsdag, vilket ska bli riktigt mysigt även om jag verkligen INTE kan åka skridskor! Hah, hjälm blir obligatorisk för min del.
Mitt underbara mattelag knäckte idag sista nöten, så nu får vi se om det räcker till final! Hoppashoppas.
Gud som haver barnen kär
Se till mig som liten är
Vart jag mig i världen vänder
Står min lycka i Guds händer
Lyckan kommer, lyckan går
Du förbliver fader vår
Amen
/M
Lucia
Jag har "firat" med stalltjänstgöring, så jag är trött och helt slut! Men, det är alltid ganska trevligt att vara i stallet, även om jag idag skulle behövt plugga fysik hela dagen. Har suttit konstant -1h sedan kl 14:00 (klockan är nu kvart i nio) så jag är trött och min hjärna känns mest som en svamp.
Har varit ute och PW samt sprungit då jag haft redigt med ångest idag också. Hoppas verkligen att det får släppa snart.
En sekund är jag evig, och sen vet jag inget mer
Försöker (som så många andra kvällar) att hitta ett inre lugn och känna att jag faktiskt inte är ensam. Minutbibeln kommer jag att vara evigt tacksam för. Min fina storasyster J... <3
Har ingen aning om vilka som läser, men hoppas att vi ses snart.
Tills dess, God bless!
Mycket kärlek, M
Konsten att drömma
Men det jag fyller mitt tomrum med är bara mardrömmar. Folk som lämnar mig, som är arga och besvikna på mig för att jag inte är starkare. De handlar om milslånga promenader i PW och mat som folk tvingar i mig. De handlar om bältessängar på akuten och sondslangar i halsen. Om saker jag alltså inte upplevt, men kan relatera till.
Och jag är rädd. Rädd för monstret som sitter på min axel och viskar. Rädd för all ångest. Jag är så vansinnigt rädd för att tappa bort mig själv.
Min blogg heter gudlever. Jag tvivlar egentligen inte på det, men hur i hela ska jag kunna veta? Jag vill vila tryggt i en famn och få vara liten. Jag vill lämna alla beslut till någon som vet vad som är bäst för mig, som känner mig utan och innan och vet precis vad jag behöver.
Gud, jag behöver dig
Snälla, öppna mina ögon och få mig att se. Tankarna kör alldeles för fort. Frontalkrockar och blixtrande smällar är vardag för mig, och jag orkar inte med det!
Och jag orkar inte skriva mer. För hur mycket jag än skriver tycks det aldrig vara nog för att få orden att berätta allt jag känner på insidan.
Herren välsigne dig och bevare dig
Låte sitt ansikte lysa
och vare dig nådig
Herren vände sitt ansikte mot dig
Och ger dig frid
Vila tryggt
/M
Zebra
Jag är en zebraflicka
En flicka med ränder
Ränder som ger mig ett sammanhang
en välkänd smärta
att smälta in i
så att jag lättare kan fly
från rovdjuret som jagar mig
Kanske skriver jag högtravande, men jag försöker skriva känslor. Mina känslor och mina dagar. Mitt liv. Mitt liv borde inte behöva vara såhär.
Kärleken övervinner allt
Lyssnar på Melissa Horns låtar, och har skaffat mig ett par favoriter redan. Hon har verkligen sanna låttexter!
Jag vet att så snart jag släcker lampan ikväll, kommer hoppet försvinna och jag kommer få genomlida ännu en tuff natt. Men just nu vill jag inte kännas vid all ångest, saknad och oro. Jag vill smaka på och betrakta den lilla känslan som kanske är kärlek, och en stund få känna mig stark.
Längtan och saknad finns där.
Ångest finns där.
Hopplöshet och oro finns där.
Men också kärlek.
Och Gud.
Sov gott vänner, Gud sitter hos oss alla och vakar. Jag ber för er alla att Han inatt ska blåsa bort alla mardrömmar och låta er vila tryggt och stilla i hans famn. "Tryggare kan ingen vara..." <3
/M
1 mil
Egentligen är det dumt. Varför tänka på saker som får mig att må hemskt, när de kanske inte inträffas? Det finns många "kanske", mycket tvekan i mitt liv just nu. Det jag verkligen kan vara säker på är att jag borde lämna det vidare, till en som vi alla vet verkligen har koll. Och makt. En som älskar oss.
Varför hjälper det inte, att jag vet att Han finns i mitt rum när jag ska sova? På något vis lyckas allt det där destruktiva krypa ännu närmare, in i mitt bröst och sparka omkring där. Det lyckas viska i mitt öra, så nära att jag inte kan höra eller tänka något annat. Och det lägger en mörk hand för mina ögon så att jag inte kan se ljuset, som ju faktiskt finns alldeles intill.
Vill inte vara inlåst någonsin mer. Nej, aldrig någonsin mer. Men varje dag nu faller jag, och jag faller närmare och närmare allt jag vill hålla så långt ifrån mig som det bara någonsin går.
Det tycks ha hänt tillslut; jag tycks ha tappat kontrollen. Ändå viskar det tyst inuti, att jag aldrig haft så mycket kontroll som nu.
Egentligen kan jag inte säga så mycket säkert just nu. Men jag är mycket säker på en sak: nu har jag börjat bli rädd.
Jag vill ha dig nära
Närmre än någon annan
Jag vill ha livet nära inpå
Vill ha ditt kärleksmärke över pannan
Jag vill att du håller om mig och värmer
Jag vill att du viskar till mig om natten
Jag som är så rädd för att äta och dricka
Hur ska jag ta emot livets vatten?
Advent
En del av oss väntar på skolavslutning och jullov.
Men för alla är det en väntan.
Jag väntar på ordning i mitt liv, och på besked om hur mitt liv kommer att se ut efter jul.
Jag väntar på att Gud på allvar ska komma in i mitt liv och putta undan allt sjukt och ont som gör mig så illa.
Jag vill inte spendera ytterligare 12 veckor (eller mer) inlåst. Men just nu trycker alla sjuka tankar undan mig och tar över.
Lyssnar ofta på "Fathers love letter" som jag spelat in från youtube. Pappa finns hos oss alla.
Önskar er en välsignad adventstid, och jag hoppas att vi alla så småningom når fram till det vi längtar efter innerst inne.
/M