Änglar
Efter ett väldigt långt blogguppehåll (från den här bloggen, jag finns på maddieswords.blogg.se också) tänkte jag börja ta mig samman igen. Min tro sviktar som sjutton, ändå känner jag att det MÅSTE finnas en Gud. Han förser mig med änglar här på jorden som bär mig när jag inte orkar själv. Underbara änglar, som visar att man är älskad när ingen annan gör det. Så idag är det nog det jag tackar honom för.
Mitt liv är upp och ner och jag har massvis med tuffa beslut framför mig. Först och främst, och kanske svårast, är beslutet om att orka fortsätta leva - vilket jag redan tvingas fatta var och varannan timme. Varje dag. Jag flyr in i musiken och bort från allt, men ångesten vet inga gränser och följer mig överallt ändå.
Bara för att Gud finns och jag vet om det, innebär inte det att jag finner mig "bara sådär" i hans planer och accepterar allt. Tvärtom ifrågasätter jag det mesta, är arg och besviken på honom... Innan jag lyckas påminna mig själv om att det inte är meningen att jag ska förstå allt. Då kan jag återgå till att bara känna allt annat än acceptans i stilla ensamhet - fast jag innerst inne vet att jag aldrig är ensam.
Det är enormt svårt att förstå varför Han gör såhär. Varför jag måste gå igenom allt det här. Varför han fortsätter vända upp och ned på mitt liv år ut och år in när jag faktiskt kämpar som en liten blå för att hålla näsan över vattenytan. Jag hoppas bara att jag någon gång kommer att förstå. Helst innan depression eller ätstörning tar död på mig.
Tackar återigen för alla änglar jag är lycklig nog att ha i mitt lilla, ensamma liv. Kanske ger de mig Guds budskap varje dag..? Värt att fundera på.
Jag skriver snart igen, men tills dess; God Bless!
//M
