En sekund
Satt idag och hade slutprov i fysik i många MÅNGA många minuter, och ännu fler sekunder. Tror att det gick bra, men nu är min hjärna verkligen helt slut! Trött som en urkramad svamp... Så det är tur att det snart är lov, även om jag inte förstår hur jag ska kunna klara mig utan alla underbara i så många veckor, dagar, minuter och sekunder!!!
Hade mycket ångest på eftermiddagen (dumma lunchen som skrämde igång alla spöken) så jag tog mig hem. Gick sedan för att hälsa på en mycket kär vän som jag inte sett på mycket länge. Det var så underbart att träffa henne!! Är det inte underligt, hur människor som har förmågan att röra och beröra hela vägen in i själen också tycks ha makten att tysta spökena? Det är sådan jag vill vara.
Fick idag höra att jag är en stark tjej. Protesterade såklart, men hon som kom med påståendet stod på sig. Påstod att jag visst är stark, och inte borde tvivla så mycket på mig själv. Jag vet inte om jag kan tro henne, men jag försöker, för det var helt underbart att en gång få höra att man är stark och klarar avv stå emot. Istället för så många andra som säger att jag borde låta mig fångas av andra. Om det är som hon säger, att jag är stark, vad finns det då som kan stoppa mig?
Värst vad positiv jag blev? Jag tror jag vet genom vem Gud talade idag... <3 
Jag ska riva mina murar
Tills vi ser varann
För jag vet vem jag är när jag är hos dig
<3
