Gud Lever!

Just hemkommen från dagens högmässa. Mycket, mycket vacker mässa med rörande predikan och vacker körsång. Tyvärr är min kropp väldigt påverkad av allt jag går igenom, och mitt minne därför kort. Minns inte vad som sades, men bär med mig en varm känsla och ett öppet hjärta. 

 

Jag ägnar mycket tid åt bön och tystnad i hopp om att det ska hjälpa mig. Återupplevde idag sändningen, men jag är för svag psykiskt för att ta det till mig på samma sätt. Gud uppmanar, uppmuntrar, men jag finner ingen ork eller kraft. Jag försöker att släppa allt och lita till honom, men under de dagar som passerat då jag mött många prövningar på egen hand, har jag gjort så mycket för att göra hjärtat hårt, stumt och kallt att jag nu känner att jag varken kan eller vågnar slappna av. Bli mjuk och öppen. Nej, det gör för ont. 

Så nu är det det jag ber om. Och kraft, styrka och uthållighet. Och kärlek. Ja, hjälp, det finns så mycket jag behöver, men så lite ork att vänta.