Gud Lever!

Det sägs att det är i motvind en drake stiger. I mitt liv är motvinden väldigt, väldigt stark just nu. Jag prövas gång på gång, på olika sätt, och varje gång jag tänker "yes, nu har jag koll på läget, nu är jag på väg upp på banan", så sker alltid någonting som tvingar ned mig i diket igen. 

 

Att jag har bestämt mig för att följa Gud i vått och torrt, innebär just det: i VÅTT och torrt. Att Gud finns med mig innebär inte att det aldrig regnar eller stormar. Det innebär inte att jag aldrig blir blöt. Inte heller att jag inte kan känna mig helt uppgiven, modlös, hopplös och värdelös. MEN. Det innebär att mitt i mörkret finns Guds ord och löften som stjärnor på min himmel. Det innebär också att när jag ligger face down i smutsen och inte ens kan se stjärnorna, så finns fortfarande ett litet, litet ljus. I mitt hjärta. 

 

Så när jag vill ge upp, när jag inte orkar mer och jag skrikit i ilska, frustration och besvikelse åt Gud, då tystnar jag. Vänder mig inåt och låter hjärtat viska "sådär. Nu är jag klar. Jag är helt hjälplös och maktlös, och jag har ingen kraft, så kära Gud, ge mig kraft, visa mig DIN väg och gör mig villig att vandra den."

 

Visst är det i motvind en drake stiger. Men vad behövs mer? Jo, någon som håller i snöret. Någon som vet hur man får en drake att lyfta, och som sedan kan se till att den stannar där, svävandes högt uppe på himlen.