When I look at You

Det är svårt igen. Jag har utsatt mig själv för en på tok för stor prövning trots att jag fick rådet att låta bli. Det är först såhär i "efterhand" man vet vilka beslut som är bra, vilka som är överkomliga och vilka som bara drar ned en. Det här passar in under den sista kategorin och jag är fortfarande mitt i prövningen, mitt i stormen.

Jag läser Bibeln så fort jag får minsta lilla kraft och försöker finna styrka i den, men det är svårt. Mestadels handlar det nog om att luta sig mot Gud nu och lita på att även detta fyller en funktion i Hans plan för mitt liv.

Jag försöker att inte tappa hoppet helt, men det finns en stark längtan i mig att bara ge upp livet och bege mig hem. Hem till Gud. Trots att jag hör honom så tydligt "Det är inte dags än". Jag har ännu inte uppfyllt mitt "uppdrag" här på jorden, han vill att jag stannar. Jag vet att min Gud är en stor Gud, han känner med mig och gråter mina tårar. Jag är inte ensam. Ändå känner jag mig så utlämnad. 

When my world is falling apart
And there's no light to break up the dark
That's when I look at You
When the waves are flooding the shore
And I can't find my way home anymore
That's when I look at You

 

 


Hjärntvätt

Alltså, ibland blir jag bara så fascinerad av det sekulära samhället. Majoriteten av de människor jag pratar med om att jag numera går i kyrkan ca 3ggr/vecka kommer med kommentarer om att jag blir/blivit HJÄRNTVÄTTAD. Wow. När jag hade häst och var i stallet 7 dagar i veckan var det minsann ingen som ens antydde någon slags hjärntvätt, för hästarna och stallet är minsann ett INTRESSE. Är inte kyrkan också ett intresse? Man pratar om Gud istället för om färgen på benlindorna eller om hästen har mugg eller rasp. Så. Den som tycker att jag är ute och cyklar kan väl vara snäll och förklara den skillnad som gör att det inte är ok att gå i kyrkan flera dagar/vecka, men all sportslig aktivitet eller sammanträden av andra slag är fullt tillåtet.

RSS 2.0