Gud Lever!

Det är domsöndagen. Sista dagen på kyrkoåret och därmed den dag som representerar Kristi Återkomst. 

Det talas om skärseld, om helvete och om himmelrike. Det diskuteras om hur vi ska dömas på den yttersta dagen och om hur stor Guds nåd är. Om vi får komma till himmelen eller måste till helvetet för att sona våra synder.

 

Det är långt ifrån lätt att veta hur man ska tänka eller tro, men det här är mina tankar:

Skärselden möter vi varje gång vi inser våra fel och brister. Varje gång vi inser att vi gjort orätt mot någon i tanke eller handling, och uppriktigt ber om förlåtelse. Ånger gör ont, men den formar oss. När vi förstår att vi lever i ett destruktivt levnadsmönster och börjar förändra det gör det ont, men det skrapar bort en del av oss som inte egentligen är VI. Mina sjukdomar är inte en del av den Madeleine Gud skapade, och inte en del av den Han vill och ämnar mig att vara. Jag konfronterar mina rädslor, mina brister och jag erkänner mina fel och ber om hjälp. Jag försöker att leva som Gud vill och jag vill verkligen bli en bättre människa. 

   Förr eller senare tar alla våras arbeten här på jorden slut och vi får lämna tillbaka våra kroppar till jorden och våra själar flyttar hem till Gud. Det är min tro och mitt hopp att han inte kommer känna behov av att rena mig ytterligare, för jag vet att jag ändå kommer stå där i all min smuts och skämmas inför Jesus och hans renhet. Jag hoppas att jag genom mitt liv på jorden visat mitt hjärtas innersta längtan och att jag insett att jag inte är fullkomlig utan istället i fullkomligt behov av nåd. Jag hoppas att Gud istället väljer att omfamna mig och rena mig, innan vi följs åt in i himmelriket. 

 

Kanske är det en för enkel väg. Kanske måste vi plåga oss igenom vårt första "riktiga" möte med Gud. Och kanske är jag naiv, men jag tror inte det. Jag är villig att ändra mig redan nu, och det gör ont, så jag hoppas att Jesus formar mig redan nu och att han tillför den smärta som krävs i omsorg. Jag tror att han älskar oss alla och att nåden är fullkomlig och också är till för alla. Att han omsluter, omfamnar och tar emot varje själ som kommer inför honom. 

 

Domsöndagen är kanske inte så farlig som den låter. Kanske är den inte främst till för att göra oss medvetna om att våra synder kommer sända oss till Helvetet om vi fortsätter synda, utan för att få oss att börja förstå den enorma kärlek och nåd som visas oss när vi släpps in i det rike där ingen av oss egentligen är behörig. "Obehöriga äga tillträde". Det finns inget "ej". Och om vår mening är att sprida Guds kärlek här på jorden, då måste vi successivt, och kanske lite varje dag, gå igenom skärselden. Det gör ont, ja, men vill vi vara de vi är skapade att vara, då måste vi låta Gud hjälpa oss att bränna bort det onda som inte är vi. Ont skall med ont fördrivas... 

 

Jag tycker om att se på Guds arbete med mig som en skulptörs arbete med ett stenblock. Han vet vad det ska bli, men ingen annan ser det än. Arbetet kommer ta tid och göra ont, men i slutändan blir det (förhoppningsvis) fantastiskt vackert och till glädje för många människor. 

Som en känd skulptör sade när han skulle skulptera en ängel ur ett klippblock: "Det är enkelt! Man tar helt enkelt bara bort det som inte är en ängel".