Gud Lever!

Jag har haft lite problem med tron och med Gud igen. Jag mår sämre igen, och jag undrar verkligen varför Han gör såhär. Jag är trött, led, svag, ledsen och jag blir så arg över att han sätter fram motgångarna varenda gång jag fått må aningen, aningen bättre. Kan det inte räcka snart? Oavsett så bär det av mot högmässan om en pyttestund. Hoppas på en fin gudstjänst och att jag kan få känna lite närhet och kärlek. Just nu känns Gud väldigt VÄLDIGT långt borta, och det känns som om han helt slutat älska eller ens bry sig om mig. Ja, det är hårt att skriva så, men det är så det känns. Som enda (?) tydliga motbevis har jag mina änglar nära mig (= mina nära och kära som helt enkelt måste vara utsända) och de stöttar mig både i mitt liv och hjälper mig att bena i och förklara mina teologiska funderingar. Äsch, vad jag flummar. Enough. Love, M